Födelsedagssentimental och postpraktikanter

Dessa födelsedagar när mina barn fyller år! Jag blir så sentimental och hela dagarna går åt till att återuppleva den fasansfulla/fantastiska dagen när de kom till världen. Till slut kom ju lilla damen ut (kom och kom... snarare drogs... men fasansfulla förlossningshistorier finns det tillräckligt av i världen så jag besparar er min) och idag är det 7 år sedan! Det firar vi, som vanligt med pompa och ståt! Lagom är inte bäst men plånboken är ju såklart begränsad. Alltså satsar vår familj på kvantitet och kvalitet. Jag ÄLSKAR att köpa och ge presenter! För det mesta blir det alldeles för mycket vare sig det är mina barn eller man som fyller år. Eller nej, inte för mycket. Men jag måste tycka så för då är det mer ok. Men. Nej. Det kan inte bli för mycket! Favoritpresenten är såklart cykeln! Den har tre växlar och är precis i de rätta färgerna. Och man cyklar visst lika fort som bilarna kör. Kommer ni ihåg känslan när man fick en ny cykel? Det enda som kan slå den känslan måste vara när man återupplever den genom sitt eget barn!

Just i år har jag haft otur med posten(s praktikanter?). Som heltidsarbetande tok-barnsmor är ju tiden rätt begränsad och som för många andra shoppas det mesta på internet. Ett paket kom fram totalmosat så både kartong och dess innehåll var trasigt. Ett annat paket tar ovanligt god tid på sig och ett är efterlyst då det verkar ha försvunnit i något svart-posten-hål.   Nåväl, ett borttappat VISA-kort senare så är nu allt inslaget och öppnat och en toklycklig 7-åring myser runt här hemma. Som den tema-sucker och festgalning som jag är så fick det bli ett genomgående färgtema även detta år. "Svart och rosa och lite monster high" löd jubilarens önskemål så det var bara att lyda! På lördag har hon sitt kalas med tjejkompisarna, planerandet och fixandet är i full gång! Det här är tamejfasen det bästa som finns.

Favoritfrukost!